Eften några funderingar fram och åter kommer man på vilken form man vill ge sin skapelse. Att forma lera är underbart, det är som meditation. Man ser hur sin skapelse växer fram under dina händer. Visst hade man en annan idé från början och nu har något helt nytt skapats. Men det är just det som är det mysiga med keramik..... Efter en första bränning ska man ge sina skapelser "rätt" glasering :-) Där har man gjort några misstag.... eller rättare sagt några fler än "några"....
Då julen närmar sig så kommer den underbara röda förgen mer och mer till glasering. Den har en helt egen effekt. Den gör som den vill, och vilkan underbara resultat det blir......Ju mer stressad man är ju mer behöver man sin keramik. Och utan leran och mina underbara lerkamrater skulle jag aldrig orka med alla andra "måsten". Tänk alla de som inte har hittat sina "ventiler" här i vardagen, stackare. Jag har ett ledord "SKAPA", det spelar ingen roll om det är keramik, virka eller baka. Inne eller ute.
Bara jag får skapa!!!!
